här väntar vi på bussen mot staden. solen sken och vi mådde bra, som synes.
habibi var på håkan och gjorde mig ännu gladare. det räcker att jag ser henne
och får en kram så känns vår distans inte lika ledsam längre, mer än så behövs
inte. fint va? på bild: carro och kajsa/habibi. de var också glada!
1: malin moch flem, röda och jättesöta.
2: flem och jag. minen skyller jag på vinet.
Det var allt än så länge, ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar