Ikväll är jag i Karlstorp. Här är tyst, tyst som alltid men som tur är befinner sig någon av de finaste jag vet i rummet bredvid. Trots det får jag taskiga vibbar och allting känns så tomt och ensamt. Det är alltid så. De tillfällena jag är utan vänner, musiken, berusningen och allt det där vi sägs leva för blir det såhär. Dåliga vibbar. Obegagliga känslor. Bristande humör. Sen sitter jag här, omvänder glatt till sorgset, positivt till negativt, kasst till sämst. Att jag också är såpass splittrad att jag varken vet ut eller in och tar minsta lilla skitgrej som ett knivhugg i magen gör ju inte hela situationen bättre. Jag orkar inte ta tag i problemen. Men ni vet ju hur jag är. Hellre rymma än att lösa. Så är det ju bara.
Så är jag ju bara.
2 kommentarer:
Habi, när du är ute i karlstorp får du ringa där. jag är ju nästan jämt vid busshållsplatsen före din.
Jag ska till Karlstorp snart igen, då ska jag höra av mig!
Skicka en kommentar