AND I FOUND...

Jag googlade efter min pappa och sparade alla bilder på honom jag kunde komma åt. Grät. Läste alla meningar, lyssnade på vartenda ord han spelat in. Grät. Tittade i gästboken vilka han skrev med, vilka det var och vad de ville honom. Grät. Jag är så jävla nyfiken. Jag vill veta allt. Och det finns ingenting som känns mer konstigt just nu, än att hålla reda på min pappas liv genom internet. Som om jag följde hans personliga blogg. Som om det inte finns något annat än det här.